Utsocknes äventyr

Vet knappt var jag ska börja, har hänt så mycket idag. En massa mysigt och en del tråkigt. Massor med intressant.

Gick upp jättetidigt för att tvätta håret och sådana där viktiga saker, knatade över till min syrra efter det eftersom mamma skulle hämta upp oss där. Hon var dock väääldigt sen, så vi kom inte iväg så tidigt som vi hade tänkt oss. Men det gjorde inte så mycket, huvudsaken var att vi var på väg. Syrran hade jobbat natt så hon la sig i baksätet och sov så det var bara jag och mamma som pratade hela vägen och det var mysigt.

Hade riktigt midsommarväder, ena stunden sol, nästa regn. Det verkade som att vi var de enda på vägen, såg knappt en enda bil. Däremot såg vi massor med djur, både döda och levande i och för sig. I levande tillstånd såg vi över 12 rådjur, 2 älgar som stod på en äng och betade och såklart en massa hästar och kor, lamm och får. Var en helt underbar resa, om man bortser från vissa saker. Som att det var helt öde när vi kom in i Stockholm, det var som en scen tagen ur pestens tid eller något, vi var verkligen helt ensamma på vägen och det har vi nog aldrig varit innan. Lite läskigt. o.o

Så kommer vi fram till min syrra på Lidingö och ska parkera... då upptäcker mamma att hennes plånbok är borta. Vi letade överallt men vi kunde inte hitta den, hon blev jätteledsen. Man blir liksom automatiskt ledsen om ens mamma är ledsen, så är det bara. ;_;

Vi gick upp till lägenheten och började ringa runt för att spärra kort och liknande, vi visste att hon blivit av med den på en OKQ8 på vägen. Men när vi ringde dit så var det upptaget. Och upptaget. Upptaget. I över 2 timmar så ringde vi konstant men det var upptaget hela tiden. Någon hade uppenbarligen tråkigt på den macken. :P

Det värsta var att en bank som vi försökte ringa till inte gick att få tag i. Det gick inte att komma fram till någon form av kortspärrning alls, helt sjukt verkligen. Vad gör man då liksom? >:/

Efter cirka 4½ timme så kom vi som genom ett mirakel fram till den där OKQ8-macken och de hade hittat hennes plånbok och lagt undan den. Ingenting saknades, inte en krona. Så vi ska hämta upp den på vägen hem på söndag eller måndag, när det nu blir. Så trots allt så slutade det lyckligt och kvällen blev inte helt förstörd. :)

Fast personligen så undrar ju jag hur de bara kan hitta en plånbok och strunta iatt ringa personen som den tillhör. Det finns ju telefonkataloger och Internet så hur svårt är det egentligen att plocka upp luren och ringa? Eller ja, de hade uppenbarligen inga problem med att prata i telefon men de kunde ju ha ringt oss först, innan de ockuperade linan i hundra år. :P

Nu ska vi sätta oss i köket och prata lite, dricka lite välbehövligt vin och så. Har varit en händelserik dag för stackars D.M. med familj. ^_^