Ring of fire

En sån dag! Jag går runt i cirklar och förstår inte vad de säger. Jag skulle önska att de talade klarspråk, fast jag är rädd att de säger något jag inte vill höra. Jag ska väl egentligen inte säga något, jag om någon har ju för vana att vara vag, men jag har faktiskt varit mer öppen än någonsin tidigare. Skulle jag vara mer rak så skulle jag vara oförskämd. Antingen så hör de mig inte, eller så låtsas de som ingenting. Jag är så frustrerad...

Jag borde kanske sluta, men jag vill inte. Jag vill ha det. Det är ju bara tillfälligt. En gång. Det behöver inte vara mer än så. Behöver bara få känna mig levande igen. Känna hur färgen återvänder. Känna att jag lever.

Du rörde vid mig en gång. Det bränner.

Jag borde följa N-As råd. Gräva ett hål och bara skrika ut allt jag har inom mig. Fylla hålet. Men det är nog det som är saken, det spelar ingen roll hur mycket jag skriker, hålet kan inte fyllas med ingenting.

Det är inte så att jag är ledsen eller något, bara för att klargöra, utan jag är förvirrad och frustrerad. Som att försöka kommunicera med skyltdockor.

Dolls can be repaired if broken.
This is why they are superior to humans.

Snälla, se mig i ögonen, försök prata med mig. Det är helt okej med mig om du inte vill längre. Du kan dra dig ur, det gör inte ont. Bara jag får veta, så vi kan gå vidare. Det finns så många av oss. Vi behöver det.

I wish I was a doll.

Det lustiga är att jag tror att du finns där hela tiden, men så fort jag tittar så möts jag av tystnad. Lurad av mig själv. Reflektion... spegelbild?