tisdag 21 oktober 2008
måndag 20 oktober 2008
Ring of fire
En sån dag! Jag går runt i cirklar och förstår inte vad de säger. Jag skulle önska att de talade klarspråk, fast jag är rädd att de säger något jag inte vill höra. Jag ska väl egentligen inte säga något, jag om någon har ju för vana att vara vag, men jag har faktiskt varit mer öppen än någonsin tidigare. Skulle jag vara mer rak så skulle jag vara oförskämd. Antingen så hör de mig inte, eller så låtsas de som ingenting. Jag är så frustrerad...
Jag borde kanske sluta, men jag vill inte. Jag vill ha det. Det är ju bara tillfälligt. En gång. Det behöver inte vara mer än så. Behöver bara få känna mig levande igen. Känna hur färgen återvänder. Känna att jag lever.
Du rörde vid mig en gång. Det bränner.
Jag borde följa N-As råd. Gräva ett hål och bara skrika ut allt jag har inom mig. Fylla hålet. Men det är nog det som är saken, det spelar ingen roll hur mycket jag skriker, hålet kan inte fyllas med ingenting.
Det är inte så att jag är ledsen eller något, bara för att klargöra, utan jag är förvirrad och frustrerad. Som att försöka kommunicera med skyltdockor.
Dolls can be repaired if broken.
This is why they are superior to humans.
Snälla, se mig i ögonen, försök prata med mig. Det är helt okej med mig om du inte vill längre. Du kan dra dig ur, det gör inte ont. Bara jag får veta, så vi kan gå vidare. Det finns så många av oss. Vi behöver det.
I wish I was a doll.
Det lustiga är att jag tror att du finns där hela tiden, men så fort jag tittar så möts jag av tystnad. Lurad av mig själv. Reflektion... spegelbild?
Jag borde kanske sluta, men jag vill inte. Jag vill ha det. Det är ju bara tillfälligt. En gång. Det behöver inte vara mer än så. Behöver bara få känna mig levande igen. Känna hur färgen återvänder. Känna att jag lever.
Du rörde vid mig en gång. Det bränner.
Jag borde följa N-As råd. Gräva ett hål och bara skrika ut allt jag har inom mig. Fylla hålet. Men det är nog det som är saken, det spelar ingen roll hur mycket jag skriker, hålet kan inte fyllas med ingenting.
Det är inte så att jag är ledsen eller något, bara för att klargöra, utan jag är förvirrad och frustrerad. Som att försöka kommunicera med skyltdockor.
Dolls can be repaired if broken.
This is why they are superior to humans.
Snälla, se mig i ögonen, försök prata med mig. Det är helt okej med mig om du inte vill längre. Du kan dra dig ur, det gör inte ont. Bara jag får veta, så vi kan gå vidare. Det finns så många av oss. Vi behöver det.
I wish I was a doll.
Det lustiga är att jag tror att du finns där hela tiden, men så fort jag tittar så möts jag av tystnad. Lurad av mig själv. Reflektion... spegelbild?
söndag 19 oktober 2008
En blyghet som är kriminellt vulgär
Jag har hört att återvinning är bra. Så jag kör också på det. "Favorit" i repris.
Jag.
There’s a club, if you’d like to go
You could meet somebody who really loves you
So you go, and you stand on your own
And you leave on your own
And you go home, and you cry
And you want to die
Tänk hur mycket sanning som kan rymmas i ord. Att läsa ett ord men inse något helt annat. En mening med tusen olika innebörder. Lite som mig själv. Jag vill så mycket men det känns inte som att jag räcker till, jag vet inte riktigt hur jag ska lösa problemet heller.
Du.
When you say it’s gonna happen ”now”
Well, when exactly do you mean?
See, I’ve already waited too long
And all my hope is gone
Var det jag som gjorde det? Eller sveptes jag bara med för stunden... dödade jag det? Är det dött? Dödfött. Det känns så. Det kanske var lika bra. Om det nu är så. Jag vet inte. Han vet inte. Eller så säger han inte bara, vilket inte vore helt otroligt. Jag är rädd för att fråga. Om jag bara väntar så kanske det rinner ut i sanden. Frågan är om jag vill det.
Dem.
You shut your mouth
How can you say
I go about things the wrong way?
I am human and I need to be loved
Just like everybody else does
Jag är så trött på alla "professionella" åsikter. Det är ju löjligt, inser ni inte att jag inte bryr mig? Det spelar ingen roll heller, även om det skulle vara sant så går jag min egen väg. Så som jag alltid har gjort. Så som jag alltid kommer att göra. Historien upprepar sig. Återvinning är bra.
Jag.
There’s a club, if you’d like to go
You could meet somebody who really loves you
So you go, and you stand on your own
And you leave on your own
And you go home, and you cry
And you want to die
Tänk hur mycket sanning som kan rymmas i ord. Att läsa ett ord men inse något helt annat. En mening med tusen olika innebörder. Lite som mig själv. Jag vill så mycket men det känns inte som att jag räcker till, jag vet inte riktigt hur jag ska lösa problemet heller.
Du.
When you say it’s gonna happen ”now”
Well, when exactly do you mean?
See, I’ve already waited too long
And all my hope is gone
Var det jag som gjorde det? Eller sveptes jag bara med för stunden... dödade jag det? Är det dött? Dödfött. Det känns så. Det kanske var lika bra. Om det nu är så. Jag vet inte. Han vet inte. Eller så säger han inte bara, vilket inte vore helt otroligt. Jag är rädd för att fråga. Om jag bara väntar så kanske det rinner ut i sanden. Frågan är om jag vill det.
Dem.
You shut your mouth
How can you say
I go about things the wrong way?
I am human and I need to be loved
Just like everybody else does
Jag är så trött på alla "professionella" åsikter. Det är ju löjligt, inser ni inte att jag inte bryr mig? Det spelar ingen roll heller, även om det skulle vara sant så går jag min egen väg. Så som jag alltid har gjort. Så som jag alltid kommer att göra. Historien upprepar sig. Återvinning är bra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
